Tankar om vintertid

Inatt tjänar vi en timme, när sommartid går över till vintertid. Det är en gång per år som dygnet har tjugofem timmar, så det är det bäst att passa på att få saker gjorda. Synd bara att timmen infaller klockan tre på morgonen. Eller klockan två då, beroende på hur man ser det. De lägger förstås den där extratimmen på natten för att vi inte ska kunna uträtta något väsentligt. Fram till dess förvarar de timmen under hela sommarhalvåret i ett arkiv någonstans i centraleuropa, eller av skattetekniska skäl på Jersey eller Guernsey, jag vet inte exakt. Ett förslag som har dykt upp är att man skulle kunna växla in den där timmen närsomhelst under ena halvåret, för att lämna tillbaka den närsomhelst under det andra halvåret. Det låter rimligt, speciellt om man skulle kunna dela upp den i mindre tidsenheter när man råkar vara sen till ett möte eller så. Portionera ut en femminutare här eller en kvart där, när det verkligen behövs som bäst, istället för att sova bort timmen mellan klockan tre och, eh, tre på natten.

Men hursomhelst, att hålla på med denna transaktion fram och tillbaka är ett riktigt nollsummespel (du ger oss en timme, vi ger dig en timme), det har EU antagligen insett nu, för de har beslutat att upphöra med detta bollande med tid fram och tillbaka. Dessutom kräver det sin byråkrati – med tanke på att det bor i runda slängar en miljard människor i Europa erfordrar det en enorm operation att säkerställa att varje medborgares timme verkligen lämnas tillbaka till rätt person. Man vill ju inte ha någon annans timme. Eller det beror ju på vems i och för sig, och huruvida vederbörande råkade ha en alldeles förträfflig timme just då, men det kan man ju inte veta säkert.

Så från och med 2021 upphör den årliga tidsomställningen och jag hoppas verkligen att den upphör efter höstomställningen, annars har man ju blivit blåst på en timme, lämnat iväg den där sommartimmen till Bryssel för att aldrig se den igen. Någonstans sitter de alltså inne på en miljard timmar (kanske i CERN, vem vet) staplade i stora lagerhyllor. Där går de runt med händerna på ryggen och bara myser, de åldras knappt, bara använder upp all den där tiden som du och jag hade kunnat nyttja för att lära oss att steppa eller bara slösurfa. Eller vadhelst vi behagar, det är trots allt vår tid.

Eller?

Relaterade inlägg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *